Projekt
Alusta är ett öppet stadsmonument som lyfter fram mångfald och vikten av fri diskussion. Konstnärsgruppen IC-98 har grundat monumentet på den plats där en byst och minnesplakett av Lenin avlägsnades år 2022. Avlägsnandet föregicks av en långvarig diskussion om monumentets plats och legitimitet, som pågick redan innan det restes år 1977.
Under kommande år kommer konstnärer att bjudas in eller väljas genom öppna ansökningar för att skapa tillfälliga verk, så kallade Alusta-upplagor. Dessa verk kan ses som förslag till monument – inlägg i samtalet om vad som har funnits, kunde finnas eller borde finnas på platsen.
Sockeln, som står tom större delen av året, är lika viktig som de växlande verken. Denna tomhet – alltså en plats full av möjligheter – är ett monument i sig: IC-98:s eget verk, en “nollupplaga” där innehållet är aktivt frånvarande. Den tomma sockeln och platsen öppnar ett gemensamt stadsrum som möjliggör värdediskussioner om monumentens betydelse, representation och historiens närvaro.
Ordet alusta syftar här konkret på den konstruktion som byggts för ett monument. Samtidigt antyder det grund, upprättande, början, preliminärt och initiering – något man samtalar utifrån, bygger på, reser och odlar – något som inte är färdigt utan innehåller potential till förändring. När Alusta står tom är den ett monument för möjligheter, förhoppningar, planer och alla de tankar som ännu inte formats men som kanske – eller kanske inte – får sin form.
Frågan uppstår oundvikligen: Vad fanns här tidigare? Och vad kan vi lära oss av den historien? Det borttagna monumentets närvaro skiljer Alusta från en av dess förebilder, The Fourth Plinth på Trafalgar Square i London.
Frågan om det borttagna verket och de föreslagna ersättningarna är komplex. Å ena sidan är Lenin – som person, fenomen, ideologi eller epok – inte nödvändigtvis central. Hans namn kunde lika gärna bytas ut mot demagog, diktator, slavhandlare, segraren av de besegrade, eller helt enkelt mannen på kullen. Å andra sidan borde vi, istället för att radera minnet, ständigt återvända till dessa gestalter och fundera över vad de betyder som varningar. När auktoritära krafter växer, när människor delas in i “vi” och “de”, när politiken förs med makt snarare än samtal – då borde vi tillsammans samlas kring historiens svåra gestalter och fråga: vill vi att detta ska återvända?
IC-98
Patrik Söderlund & Visa Suonpää
Upplagor
Alusta 01 genomförs våren 2026 genom inbjudan. Konstnären offentliggörs i början av 2026. I framtiden kan upplagorna genomföras växelvis genom inbjudan eller öppen ansökan. Projektet har tills vidare tillstånd till och med 2027, men förhoppningen är att Alusta ska bli en etablerad del av Åbos offentliga konstprogram.
Mellan upplagorna, som varar några månader åt gången, står Alusta tom. Det tomma – alltså fulla av möjligheter – monumentet är IC-98:s eget verk, en inledning till projektet. Innehållet i Alusta 00 är aktivt frånvarande och ligger i den diskussion det upprätthåller om vad som kunde eller borde finnas på platsen. Denna diskussion är också politikens kärna: i en demokrati är det ofullständiga det viktigaste, den öppna och föränderliga processen i stället för slutgiltiga lösningar.
Historia
V. I. Lenins monument i övre delen av Auragatan på Puolalabacken i Åbo bestod av en byst i brons och en minnesplakett. Verket var en gåva från staden Leningrad till sin vänort år 1977. Monumentet var en synlig symbol för finlandiseringens tid. Det var inte enbart ett minnesmärke utan en del av politisk kommunikation. Bysten representerade ett system där kultur, konst och offentligt rum underordnades politisk strategi. Verket speglade den tidens utrikespolitiska försiktighet som krävde att Finland upprepade gånger visade vänskap mot Sovjetunionen genom rituella uttryck för lojalitet.
Monumentet väckte kritik från första början. Åbo museicentral har samlat en omfattande dokumentation av skadegörelse riktad mot statyn under olika årtionden. Rysslands krig i Ukraina förändrade situationen drastiskt. Staden beslutade att avlägsna monumentet i april 2022. I beslutet konstaterades att ”bysten i sig inte utgör ett hot mot någon”, men att den ”i dag symboliserar ett särskilt odemokratiskt och tragiskt skede i mänsklighetens historia, vars ideologi inte överensstämmer med Åbo stads värdegrund och den framtidsinriktade, förnyelsekraftiga anda som betonar alla människors lika rättigheter.”
Under årtiondenas lopp har förslag om att ta bort monumentet lagts fram flera gånger, vilket lett till intensiv debatt för och emot. Redan 23 år före avlägsnandet skrev professor Luigi G. de Anna polemiskt i Åbo Underrättelser den 12 januari 1999:
”Gästskribenten och kulturutskottets ordförande Voitto Ranne (Saml) tycker inte om Lenin (ÅU 10.1), åtminstone inte hans staty på en offentlig plats; därför föreslår han att den flyttas inomhus, kanske till en museikällare.
Inte jag heller tycker om Lenin. Jag har hela mitt liv motsatt mig kommunismen politiskt och kulturellt. Ändå är det bättre att låta statyn stå kvar där den är. Den symboliserar en tid som är en del av inte bara Åbos utan också Finlands historia, vare sig man ser den som god eller ond. Att flytta statyn vore lika dumt som det var att resa den.
När ett imperium eller samhällssystem kollapsar faller ofta statyerna med det. Ofta är det samma personer – politiker, borgmästare, stadsfullmäktige – som rest dem, som också vill ta bort dem när vinden vänder; kanske i tron att de samtidigt suddar ut sina egna spår.
Romarna kallade detta damnatio memoriae – att fördöma minnet. Dagens åbobor behöver inte göra detsamma med Lenins staty.”
